Sangriamouth!

Kategori: hemma i helsingborg

Så längesedan men så snabbt

Tänkte på det innan, så länge jag varit här egentligen. Visst det kanske inte verkar länge, och det är det jag menar. Det känns inte som att det var en och en halv månad sen jag sa hejdå. Ibland känns det som jätte längesedan, och ibland känns det som igår. 

Jag tror det har något med att göra att allt har gått förhållandevis lätt för mig. Familjen är bra, Lina är bra och mina vänner så bra. Att dippen aldrig kom. Den som dom sa skulle vara i en månad eller så.

Det betyder inte att jag inte saknar vänner och familj, för det gör jag. Tanken känns lite hemsk, hur enkelt det var för mig att flytta. Hur enkelt det än sålänge varit för mig att vara ifrån mitt hem, min trygghet. Ser jag på det positiva så är jag ju tacksam, hur mycket min familj hjälpt mig i min uppfostran att lära mig, att det inte handlar om vart man i världen befinner sig, utan att veta att jag aldrig är ensam. Att hem inte alltid är en specefik plats. 

Att mina föräldrar underlättat allt för mig i ''flytten'' och inte traglat över att jag är den siste ut ur boet, utan uppskattat att jag väljer det jag vill göra så pass tidigt i mitt liv, att jag själv skapar mina egna fördelar här i livet. Att  få lära mina egna läxor och visa dem att de hjälpt mig såpass

bra, att jag klarar mig själv. Att jag klarar mig själv, med dom bakom mig.


I bilen med pappa påväg till kastrup...

 

Födelsedag

17 bast. BOOM. Det känns bra, precis som det ska?

Igår var en dag fylld av aquatlhon, svettiga churros och middag med tjejer från skolan. Lagom helt enkelt :) 

Idag vaknade jag av att mamma ringde och grattade mig, och inte så långt efter Julia. Sen har samtalen bara rullat på :) Presenter, shopping och mat är ungefär min dag kortsammanfattat.

Lägger upp lite bilder istället

Hola!

Halli hallå!

Nu vart jag här i Funkan! internet funkade inte igår men nu är jag här. 

Allt är fantastiskt! resan gick bra och på skolan stog Theresa och Carlos och vänta på mig när jag kom med bussen. I den stunden hade jag ingen aning att jag skulle bo med Lina här hos terri och Carlos. Men det är jag otroligt glad för nu! Har haft ett jättebra första dygn och livet känns kalas. vår pool är super fin med bergen som utsikt och det tar ca 3 minuter till stranden, här stannar jag nog ett tag. 

Idag har jag och Lina legat vid poolen, gått längs stranden och shoppat, badat i havet med vår neongröna luftmadrass och nyligen ätit middag med Terri och Carlos barn. AY,AY, AY vad deras son är snygg, och maten förvånansvärt god. 

Spanskan går väll sådär mellan, men vi löser det ganska bra, från deras sida försök med andra ord och gester, och från vårt håll sammarbete.

Imorgon väntar skolan och det känns knappt ens jobbigt. här får ni lite bilder och ett quote av Lina idag när vi lekte i vågorna:
''Du Karin, det är är livet''

                 

Då var det väll snart dags

Jaha, då vart det väll dags om sisådär 5 timmar. Det spelar fortfarande ingen roll att jag säger det, för det känns ju fortfarande inte, och det är ju lite jobbigt. Snart är packingen klar, handbagaget packat och kläderna på. Ne usch vad jag inte kan fatta att ikväll somnar jag i spanien, lägger in ett fint '' cray-cray'' här. 

Samtidigt som jag ingenstans känner mig redo, så tror jag det kommer ta några år förrens jag är det, så det är väll lika bra att köra på nu? Mamma föreslog att vi skulle skicka hennes vännina Wivi-ann istället, och så kunde vi raka av mitt hår och låta mig ta över hennes yoga klasser. För kom igen, hur svårt kan det vara. 
'' Och så gör vi den retarderade sälen, och andas hela vägen ner till tårna, och du där, sträck på nacken''. Hur enkelt som helst? Och om jag bara ber alla blunda, så slipper jag göra övningarna själv? Så ni får väll helt enkelt se vem som stannar?

För någon konstig annledning quotar jag nu Magnus Uggla i ett citat som inte alls hör hemma här just nu - 

''Nu har pappa laddat bössan''

Lite mer än ett dygn

Jaha, här sitter jag i soffan och lökar. Igår hade jag låtsasfödelsedag och det var underbart.

Men nu börjar det alltså kännas konstigt. Det här med att jag ska flytta imorgon, och jag har fortfarande insett det, bra där Karin. 
För tydligen så är jag påväg om 25 timmar och det känns ju lite jobbigt. Ännu en sak som är jobbigt är att säga hejdå till mina vänner. Idag kommer en rad människor på besök, varav jag inte får träffa någon av dem på ett bra tag. Känns sådär mellan va?

Egentligen har jag ingen tid alls att ligga här i soffan och löka, eller skriva ett inlägg för den delen. Men nu blev det så och antagligen springer jag rundor om ca 10 timmar i full panik över saker jag glömmt eller saker som borde vara klara men inte är det. Men det är helt enkelt ett problem för framtida Karin att ta hand om. Den karin som lever i nuet ska nog tappa upp ett bad, kolla på en film och äta chips. För just i denns stund, släpper jag det mest och njuter. Kalla mig Ernst. 


Mitt i allt detta virrvar av packing och hit och dit, så har Karin funderat på en sak, att prata om Karin i tredjeperson, det tycker hon om. Karin ska nu fundera på om det är något som ska sättas i verket senare idag. 

NANANANA

Den där kännslan '' Snart vart det ju min tur''. Börjar mer och mer, eller ja för första gången känna att det inte är en fantasi längre, hur det det är mindre än 66 timmar tills jag sitter där i mitt ''nya'' rum. För tydligen så ska jag flytta. När tanken möter kännslan så att säga. För att vara en fin kliché så kan man beskriva kännslan som en fet klump i magen. Knappast roligt. 

Ännu en otroligt förekommande fråga den senaste veckan lyder

'' Vad gör du om dagarna då? När alla andra är i skolan?''
Det är ganska simpelt. Om jag inte donar, packar och fixar inför flytten, så gör jag precis vad jag känner för. Om det så är att, liksom jag gjorde idag, att baka tårta med mormor, då gör jag det. Om det är så att jag, samtidigt som mina klasskamater här hemma i Helsingborg sliter med matten, känner för att ta ett bad och kolla på en film, så gör jag det.

Men min älskade familj är nog det jag helst spenderar tid på. 

Idag sa jag hejdå till Malte, Olea och Tramlice. Tråkigt tycker jag.

Så jag gör det jag alltid gör när jag är ledsen, arg, glad, känner mig liten osv.
Sätter på mig min batman mask.
''Because in that moment, i am infinate'' 

S

Det här med tapas

Fick en fråga av Linus idag ''vad ser du mest fram emot i spanien''. Förutom värmen, så är det allt som kommer till ( förutom hela bikinigrejen, men det är en annan femma).

Jag har en sån bild i huvudet, av tapas kl 12 på kvällen. En småsvettig ( vi alla vet hur det ser ut) Karin, i nån luftig sommar klänning, på nån halvskabbig resturang där alla känner alla och livet bara leker. Hur jag sitter där med min fantastiska gambas pil pil, och kännslan att jag gjort rätt val med att flytta är konstant.

Eller en söndag förmiddag och jag och Clara drar oss till söndagsmarknaden och köper ännu ett par två euros espadrillos, och tar en latte på nått mysigt café.


Inga av dessa låt oss kalla dem fantasier är saker som är huggna i sten, för man har ju faktist ingen aning. Men tanken lungnar mig, och jag kommer göra allt för att det ska hända precis liksom det gör i mitt huvud.

Men om 4 dagar så är jag där, snart dags att inse det.


Och till er som ser mig på stan och ställer den ultimata frågan '' är du fortfarande hemma'' så kan jag svara med ett simpelt nej, det är helt enkelt ett hollogram ni ser och känner i er närvaro. Jag är alltså i Spanien.

Konstanta undrandet

Oj vad det ska frågas hela tiden. Det är inte det att jag intee förstår det, men jag står där som en socialt inkompetent tolvårig flicka utan kännslor och svarar kallt '' Det känns väll bra, eller för att vara ärlig känns det inte alls.'' 

Och ja, jag vet, nu är jag den tjejen som antagligen för det första inte kan skriva grammatiskt korrekt och allt det där, men dessutom inte är jätte taggad och längtar massor efter att få flytta till Spanien i ett år. Nej, så vart det ju inte. 

För att vara djup så finns det ju en så kallad skillnad mellan tanke och kännsla. Att känna att man ska flytta, och förstå att man ska flytta, det är ju inte alls samma sak. Så varje gång någon frågar mig med en exalterad och förväntansfull blick frågar hur det känns att flytta, och jag gång på gång på något sätt lyckas förstöra deras hopp om ett uttömmande svar om att det känns som att jag ska explodera av glädje, så är det faktist inte för att jag inte längtar, utan för att det inte känns som att det är på riktigt. ''Men, det känns väll bra?''

Klödd

Sista minuten saker som måste fixas är sådär mellan kul.. Ska skaffa mitt personbevis på engelska och får nu sitta i kö i 20 minuter...

Olof

Är fyld av nervositet och förväntan, vill nästan bara åka nu nu nu. Men det är bilder som dessa som påminner mig om allt jag lämnar bakom mig...
Två bonnadrängarGuld i mun   

Upp