Sangriamouth!

Skola med kryckor

Idag var jag i skolan hela skoldagen. Jag kom dit halv ett och kom hem vid 6. Kryssade av 7 saker från min to do list och nu är det lite mindre kvar. WOOP

Sjuk

Blivit sjuk nu okså och legat vaken hela natten... BLÖ

Kollar nu på flygbiljetter hem tidigre än det satta datumet

Ducha med brutet ben

Såhär kan det se ut när Cornelia hjälper mig duscha och satt på en plastpåse på mitt gips. Vi hade dock riktigt roligt. Att ha ett brutet ben har sina fördelar :)

Prommis

Idag kom både Ellen, Sofie och Cornelia. När Cornelia kom tog hon ut mig på en lite prommenad, eller ja ca 25 minuter till bänken och sitta i solen en stund. Hon gick och laddade på min mobil och jag fick frisk luft. Cornelia har nu bestämmt att hon är min personliga assistent och har tagit på sig att ta ut mig på regelbundna promenader. Skönt att jag slipper tänka på det! Imorgon blir det skolan, woop!

Sängen

Idag har jag spenderat ganska mycket tid i min säng. Har fått besök av både Hanna, Cornelia, Mickis och Clara. Mycket trevligt. Annars då? jo jag har skypeat med mormor, morfar och Anton, alltid lika trevligt! och mamma såklart haha. Har inget annat kul att berätta direkt, läkaren på torsdag. Woop.

Sjukhus otra vez

Inatt var en dålig natt. Svårt att sova. Benet gör i vilket fall ondare idag och vi undrar om gipset sitter fel, och har därför bestämmt att vi åker till sjukhuset imorgon igen. Tråkigt men antagligen nödvändigt, känns bara dumt om det inte läker som det ska. Vi får se helt enkelt. 

Idag sitter jag anatagligen bara i sängen för att vara noga med att även fast gipsat kanske är fel att mitt ben iallafall är rakt och stilla. Ska försöka plugga lite okså. 

Cornelia kom med choklad nyss vilket gjorde min dag bättre :)

 

 

Chillar

 

Bajsdag, vill okså sola och festa. 

tycker synd om mig själv

Brutet ben

Så först åkte vi till vårdcentralen, satt och väntade i nästan en timme. Fick en ritkigt arg utskällning på spanska där han som tog hand om minsann skulle berätta hur dåligt av mig det var att jag inte åkte in direkt igårkväll. Äh, det är ju inte så att man åker in till sjukhus när man tror man tikat foten lixom. Men dom sa snabbt att min fot inte alls såg ut som en vanlig stukning och babblade på om ligament och frakturer. 

Så vi åkte till Marbellas sjukhus och väntade ett tag, röntgades, väntade och sedan kom vi in i ett rum men en icke så munter liten man. Han sa att den var bruten så började jag skrattade tills han visade mig röntgenbilden. Japp benet var minsann av. Det var lixom ovanför ankeln, typ ett ben brevid smalbenet. 

Sen fick jag gipsas, inte mö med det tänkte jag. Tills lilla damen drog fram sprutor. Tydligen så i denna värmen kombinerat med så mycket gips och sån jag har finns det stor risk att mitt blod koagulerar om jag förstod henne nyss. För hon drog snabbt parallelen att utan sprutan kunde jag dö, vilket jag känne var lite väl överdrivet. Men men, så i bilen hem berättar Carlos att för varje dag jag har gipset så ska jag ta en spruta. Lilltåren föll om vi säger så. Gillar verkligen inte sprutor. 

Men men, dä inte mö o gör. 

Nehe

Nu vart det inte lika kul längre med foten. Tydligen måste jag åka till sjukhuset. Attans. Men det finns massor av annat att vara glad för, och det är ju alltid något. En annan inte så kul sak är att jag inte riktigt heller kan äta för jag kan inte bära någonting någonvart med mina kryckor, och Tere har fått feber. Känns lite som olyckan i trasan och banane varit här... Hmm...

Heh

Kolla vad jag gjorde :))))))))))

det är min fot/ankel om ni inte såg ordentligt :)

Mattenationella

NEJ! Det gick inte bra. Usch. mvh tonårskrisKarin

Ingen lust till saker just nu. Brännt mig på näsan idag. Skypeat en snabbis med pappa. Hälsat på Astrids pappa. Varit arg. Köpt godis.

24 dagar

Usch nej, så vart det en sån dag igen, när vi räknr ner hur många dagar det är kvar. 24 dagar kvar är det nu. Så tänker man åh nu ska jag verkigen ta vara på tiden innan jag kommer hem. Men är det verkligen så? Inte riktigt. Här sitter jag i total stress och ångest och hetspluggar. Vill helst ligga mig ner och gråta över matte nationella som är iövermorgon. Känns okså sjukt surt att få av oss känner att vi ens lärt oss så mycket matte på lektionerna detta året. Så nu sitter jag här, med ett betyg som kan vara mitt sista i matte om jag inte läser det i trean, som bestämms om två ynka dagar. På detta ligger flera betyg och väntar på att bli satta. Jag ska sätta mig ner i hur många timmar vet jag inte, och spy upp all mattekunskap jag ska ha lärt mig detta året, kom igen, jag vet knappt vad jag gjorde i helgen. 

Det är dagar som denna jag speciellt längtar tillbaka till procce, sitta på mattedagen innan nationella och faktist få hjälp från skolan. Inte sitta här och känna att gå till skolan och be om hjälp av min mattelärare antagligen inte kommer ge mig någonting. Så vi vänder oss till varann, ventlierar och försöker hjälpa. Försöker se fram emot grillkvällen i helgen samtidigt som man inte ens vet om man kan gå då helgen kommer varvas av plugg och försök till att ta igen den sömn som förvinner bort i vardagen.

Men om 24 dagar, så sitter jag på flygplatsen. Fri från skola i jag vet inte hur många veckor. Lämna allt det som finna här och återgå till en annan vardag. Den kännslan som infinner sig i kroppen när du släpper all ångest. Den ångest som följer dig från dag ett när du börjar skolan i augusti, som följer dig genom lov, jullov som påsklov. Den ångest som konstant sitter i bakuhuvudet, utan att du kanske inte alltid tänker på det. För det spelar ingen roll om du ligger långt bak eller långt fram i skolarbetet, för det finns ju nästan alltid något mer du kan göra. 

Så vi varvar soliga sommarbilder med sånna här bilder, när höjdpunkten av min dag var när madre köpte hem fler nudlar och cocopops som motivering. 

Inte stökigt men smutsigt

Något jag lagt märke till ganska mycket här är det synsättet som en del värdfamiljer har på städning. Det som syns ska vara undaplockat och ''rent''. Ett bra exempel av detta är köket, all disk ska vara undan plockad, men det spelar ingen roll om skedarna fortfarande är skitiga när de kommer ut ur disk maskinen. Ibland när man påpekar det till T så kollar hon förvirrat och bara ''oj, undra vad som hänt, ucsh lägg den i disken''. Fast nu är det ju så att det bara är T som plockar undan disken. Så hon måste ju veta om det, och det händer varje gång.

Ofta när städerskan varit här ser mitt rum rent ut. Men oftast det man faktist ser. Så öppnar jag garderoben som jag ganska nyligen organiserat, så har hon bara slängt in allting, inte ens lagt det, utan faktist slängt. Väskor, skor och klädesplagg som jag tyckte skulle hänga på en stol, men som hon sket i fullständigt för hon som är här i mitt rum en halvtimme i veckan vet mycket bättre hur mina kläder ska vara, för det är tyvärr så många värdfamiljer tänker.

Det spelar inte ens så mycket roll hur rent det är, så länge det ser ut som det är det. Här städar man gärna det som syns, men sällan det som inte syns. Usch vad trött jag är på att detta nu.

Men nu är det inte långt kvar!!